Pepsi one har fått sitt namn från antalet kalorier i en burk: en. Colan introducerades i USA 1998, och var då baserad på vår Pepsi max (som aldrig har sålts i USA), men lite anpassad efter den amerikanska marknaden. Precis som i Pepsi max användes acesulfam-k tillsammans med aspartam för att ge en trevligare sötma med mindre bismak. Tyvärr gick det inget vidare för Pepsi one, och 2005 ersattes den gamla varianten av ett nytt recept med sukralos istället för aspartam.
En kul sak med namnet är att Coca-cola som bekant har en sort som heter Coca-cola zero, det skulle kunna bli en snygg slogan: Pepsi one, Coca-cola zero. Problemet är bara att i det här fallet gäller det kalorier, då är som bekant färre oftast bättre, så där faller den idén.
Burken är ingen succé, men den får ändå Pepsi one att kännas mer som en egen produkt än många andra colasorter från både Coca-cola och Pepsi. Istället för en liten variation på den vanliga designen har man tagit fram ett nytt utseende med produktnamnet “one” i fokus. Det gillar vi, men den är som sagt inte speciellt snygg.
Skummet som bildas när man häller upp ett glas Pepsi one är oväntat tätt och tar god tid på sig att försvinna. Det känns ändå piggt på något sätt, det fräser och bubblar ordentligt. Det här är en anmärkningsvärt lagom kolsyrad cola, det är drag i den, men inte så mycket att det stör. Den är verkligen perfekt på den punkten.
Pepsi one luktar precis som vanlig Pepsi, men skiljer sig ganska markant i smaken. Man känner igen smaken av sukralos från Coca-cola light, men den är mycket skarpare och jobbigare i Pepsi one. Den släcker törsten och är väldigt lättdrucken, absolut inte sliskig eller jobbig på något sätt. Faktum är att den är bäst att dricka om man inte tänker så mycket på hur den smakar, gör man det inser man att den inte är god alls. Den smakar väl lite åt colahållet, men smaken är egentligen mest konstig. Det finns betydligt godare sockerfria colasorter än såhär, bättre kan ni, Pepsi.
Lämna ett svar