Busta cola

Ibland blir ens värld skev på de mest underliga och roliga sätt. Karibien känns på förhand inte som den största galaxen på colahimlen, men på Fulcolas provkarta är Trinidad och Tobago extremt välrepresenterat för sin storlek. Busta cola är vår tredje colasort från önationen. Det är också vår andra cola från S.M. Jaleel & co. Busta tycks vara ett av företagets budgetmärken, det spänner över de flesta smakriktningar och sägs vara ledande i Karibien. Men nu var det inte marknadsföringen vi skulle recensera.

Till att börja med gillar vi flaskan. Den är behagligt rund, innehåller rejäla 590 milliliter och har en skön etikett som känns både egen, karibisk och cola på samma gång. Det är nästan så att vi kan höra musik på oljefat. Vi får helt enkelt ett mycket gott första intryck.

Busta cola producerar minimalt med skum när vi häller upp den i glaset. Det som finns ser nog okej ut, men det är så lite och försvinner så snabbt att vi redan har glömt det när vi försöker beskriva det. Det är gott om bubblor på glasets insida, men det är extremt få som letar sig upp till ytan och intrycket är därför nästan oroväckande lugnt.

Vi för glaset till munnen och tar en rejäl klunk. Det är inte mycket kolsyrekänsla i munnen heller, men den som finns fyller sin funktion och känns ändå tillräcklig ihop med resten av smaken och känslan. Colasmaken är ganska god, och Busta cola har en skön sötma utan att riskera att kännas slibbig. Eftersmaken har en lätt ton av russin och vindruvor. Samtidigt finns det tyvärr något vattnigt över smaken, det är som att colan saknar det där lilla extra. Efter första glaset har vi en behaglig känsla i munnen och en halv flaska kvar, men vi känner oss på något sätt nöjda och har inget större sug efter mer.

Som sagt, Busta cola smakar inte alls illa. Den lämnar oss bara märkligt oberörda. Tråkigt tycker vi, speciellt på en så fin flaska.