Øcola

Vår första kontakt med Søbogaards Øcola var när Micael Popoff i Stockholm donerade en flaska. Den var inte pinfärsk när vi fick den, och efter att ha fallit i glömska i kylen ganska länge blev den helt enkelt för gammal. Vi tar inte så hårt på bäst-före-datum, men vår flaska hade både gått ut och fått en mystisk, ljus bottensats, så det kändes inte helt bra att recensera den. En dag fick jag av en slump se att en restaurang i stan sålde Søbogaards läskedrycker, och allt var frid och fröjd igen. Jag knallade in och köpte en flaska, och den glada mannen bakom disken nöjde sig inte förrän jag hade brett mig två smörgåsar som jag fick med på köpet. Så, efter många om och men kommer här en riktig recension av en alldeles färsk Øcola. Håll till godo.

På Sørbogaard började man tillverka ekologiska produkter redan på sjuttiotalet. Nu har man över 130 olika ekologiska produkter i sitt sortiment, och en av dem är Øcola. Innehållsförteckningen har två ovanliga saker att bjuda på, nämligen maltextrakt och guarana. Maltextraktet finns nog där för att hjälpa sockret med sötman, och guarana innehåller koffein. Dessutom hittar vi där colanötextrakt, vilket alltid känns trevligt.

Øcola ser trevlig ut i största allmänhet, bra skum, men lite lite kolsyra i övrigt. Den luktar en smula konstigt, nästan lite åt örthållet, vilket ger tveksamma vibbar. Smaken är rund och väldigt fruktig, med inslag av äpple och vindruvor. Den lite örtiga lukten påverkar smaken ganska mycket, även om det egentligen inte finns några örtinslag i den. Det finns en lite speciell sötma i Øcola, kanske kommer den från maltextraktet, kanske inte. Den är hur som helst tung på ett sätt som colasötma inte brukar vara, och lite småjobbig i längden.

Smaken påminner oss om försök att tillverka mer naturlig cola (Whole earth organic sparkling cola någon?), något som brukar gå sådär. Vi undrar vad maltextraktet gör i colan, och om det är det som ställer till smaken över huvud taget. Något fel är det i alla fall. Om ekologiska produkter ska slå igenom stort måste de vara minst lika bra som sina icke-ekologiska motsvarigheter. En cola behöver ju inte smaka annorlunda bara för att sockret är producerat på ett miljövänligt sätt. Samtidigt vet vi ju inte hur tillverkarna har tänkt, man kan ju mycket väl ha försökt hitta en egen smak. Det är i såna fall rakt igenom positivt, och vi kan bara beklaga att resultatet inte blev bättre.

Trots att vi blev ganska besvikna på Øcola är vi överens om att det här skulle kunna vara en sån smak som man antingen gillar jättemycket eller inte alls. Springer du på en Øcola så hoppas vi att du köper den och berättar för oss vad du tyckte.