Coca-cola life

Sötningsmedel tycks alltid ha varit ett kontroversiellt ämne och efterfrågan är stor på produkter som kan stämplas “naturliga”. Att stevia börjat dyka upp här och där känns därför inte oväntat. Stevia är nämligen ett sötningsmedel som framställs ur steviaplantan, vilket kryssar i rutan “naturligt”. När stevia går igenom matsmältningen bryts det ner till glukos och steviol. Det senare går rakt genom kroppen medan glukosen används av bakteriefloran och därför inte tas upp av blodet. Därmed tillför stevia inga kalorier och är snäll mot diabetiker. Vips är en ny stjärna på sötningsmedelshimlen född! Som alla bättre sötningsmedel varierar det hur godkänd den är för användning i mat i olika länder, och det finns självklart forskning på och spekulationer kring hälsoeffekterna.

Coca-cola hoppar på steviatåget med Coca-cola life. Lite oväntat rör det sig inte om en helt sockerfri cola, istället har man ersatt en stor del av sockret med stevia. Vi läser oss till att steviaextrakt kan smaka bittert och lakritsaktigt vid höga koncentrationer. Cynikerna i oss tänker att man nog tog fram Coca-cola life genom att söta enbart med stevia och sedan tillsätta socker till dess drycken blev god. Att man behöll sockret istället för något ytterligare sötningsmedel var i den tankekedjan för att kunna gå fullt ut med “naturligt”-linjen.

Nog om sötningsmedel och marknadsföring, hade vi inte en cola att prova?

Det första som slår oss när vi ser Coca-cola life är hur bra hela Coca-cola-designen faktiskt fungerar i grönt. Visst, det gröna ger en lite murrigare känsla på flaskan än det klassika röda, men det funkar.

Coca-cola life skummar tjockt vid upphällning, inte som varken socker- eller sötrningsmedelsötad cola. Glaset bubblar lugnt och fint när skummet väl lagt sig.

Första doftintrycket är ganska rikt på citron, Coca-cola life doftar helt enkelt friskt. Smaken känns vattnigare än vanlig Coca-cola, med en bi- och eftersmak som vi först inte riktigt kan placera. Efter en stund börjar vi tänka på lakrits av sötare typ, och det känns mer rätt ju mer vi tänker på det. Det smakar definitivt mer som klassisk Coca-cola än vad andra sötningsmedelsvarianter gör, men det är samtidigt ingen tvekan om att smaken skiljer sig tydligt från originalet. Personligen föredrar vi smaken hos originalet, Coca-cola life har inte riktigt den där mjuka lättdruckenheten som får glas efter glas att bara försvinna (vilket man naturligtvis kan se som en fördel). Skillnaden är dock såpass stor att Coca-cola life står på egna ben. Vi kan mycket väl tänka oss att folk kan välja Coca-cola life framför Coca-cola, och vi tror också att smaken kan växa med tid och vana.

Coca-cola life känns ett logiskt och välgjort mellansteg som det är rimligt men inte självklart att någon vill ha. Lite som pekplattorna som hänger i utrymmet mellan telefoner och bärbara datorer. Testpanelen finner för sin del att balansen är lite märklig, vi känner inte riktigt behov av mellansteget. Om vi vill ha cola som smakar socker går vi väl hellre till klassisk Coca-cola? Och om vi vill vara sockerfria eller hålla igen på kalorierna känns det varken hackat eller malet med en cola som har ett gäng kalorier men inte hela smaken. Hur som helst är det trevligt med alternativ, och testpanelen är nyfiken på hur andra kommer att tänka och handla även om panelen själv inte ser en naturlig plats för Coca-cola life i sin vardag.